Det har blivit, minst sagt, en vana med en vecka på Öland varje år. Vi debuterade 1986 och sen har det blivit en vecka varje år, i stort sett. De första tre åren, var dottern med och en kompis till henne. De växte ifrån behovet av vuxenkontakt hela tiden. Vi fick några år själva, tills dotterns son Max började följa med, inte fullt två år gammal, 1995. Han gjorde 14 sommarveckor, varv 8 tillsammans med kusinen Pontus.
Sen var det dags för flickbarnbarnet Josefine. Förra året var dottern med kompis tillbaka, för att fira 25-årsjubileum. det var verkligen trevligt och en viss känsla av att ha de tidiga tonåringarna med, återfann sig. Försvann naturligtvis när de plockade fram några vinflaskor som present till oss. Ännu mera, när vi gemensamt drack av vinet.
I år skulle vi haft 4-åringen Eric med oss, men vi backade ur. Vi är 16 år äldre nu, än när Max var med första året.
Geografiskt befinner vi oss i Kristinelund, Alvedsjöbodar, ute vid Kalmar sund i höjd med Löttorp.
Det har blivit en vecka då vi rått oss själva och inte alltid haft dagsplanen klar förrän frukosten varit avklarad. Eftersom vi ser ett slut inom de närmaste åren på möjligheten att få hyra samma hus, så passade vi på att göra saker, vi inte gjort på många år. Bl.a. återse en del platser.
Blå Jungfrun, ligger lite snett norrut från vår strand, där tar vi våra morgondopp och ofta, även avslutar dagarna med att grilla och följa solnedgången. Några gånger har vi varit över på Blå Jungfrun, för en friluftsdag. Den här kvällen var ljuset alldeles speciellt, första dagen, i söndags.
På måndagen tog vi en tur runt ön, söderut. Besökte bl.a. trädgårdsanläggningen i Vickleby. Den här rosen var den sista på busken. Sent utvecklad, eller bara dröjt sig kvar. Vissa år har vi besökt Malmstensgården och dess slöjdutställning. Det är åtskilliga plantor som följt med hem genom åren. Man kan säga att Vicklebyplantorna utgör anföräldrarna till det vi har i vår egen trädgård.
En promenad, som vi gör varje år, är Gudesjörundan, c:a 7 km. Gudesjö är en lantbruksby, med 6-7 aktiva jordbruk, mycket mjölkkor. En del av byn ligger utefter Gudesjö bygata. Vid vägkanten såg vi den här stora Blåklockan ligga och vila sig. De Öländska jätteblåklockorna är verkligen både stora och vackra. Tisdagen blev veckans varmaste dag.
Trollskogen är mytomspunnen, med sina vindpinade Tallar som växer mot havet, men Trollskogen är också ett stort stycke historia, med sina skyttevärn, jaktvärn och hövdingagravar. Ett förlist träskepp ligger på stranden och utsätts för väder och vind. Under vår onsdagspromenad, så stiftade vi också bekantskap med Sjötrollsländor och Hagtornsfjäril. Två nya bekantskaper för mig.
Torsdagskvällen, vek vi för Öland Celtic Irish music festival i slottsruinen. Ett mycket digert program, med många fina artister, med Johnny Logan som nummer ett.
Det blir ett besök på konsert i slottsruinen, i stort sett varje år.
Fredag morgons morgondopp, bjöd på en mindre chock. Vattentemperaturen hade sjunkit från 19 till 12! grader. Vinden hade vänt och från norr kom det smältvatten från de norrländska älvarna. Det var friskt, men kortvarigt. Strandskatan, som väl f.ö. kan kallas för vadare, tycktes inte märka av vattentemperaturen. Utefter stranden finns det en hel del sjöfågel, även ungar och föräldrarna skriar och försöker avleda intresset.
På lördagsmorgonen, när vi skulle ner och ta vårt morgondopp, var det mycket dimmigt. Vi såg inte Kalmar sund på 150 meters avstånd. Och liemannen var ute!
Nej, det var Allan, vår granne som skulle slå vägkanter. Dimman var kall, när den svepte förbi oss. Men vattentemperaturen hade ökat till 19 igen. Sydliga vindar hade tryckt tillbaka det norrländska smältvattnet.
Det här inlägget publicereas i samma nu som vi anträder hemresan till Sjuhäradsbygden. Livet kommer att återgå i gamla gängor, Flanera vid Tolken, ägna mig åt fåren och en och annan trädgårdssyssla.
