Vi har i flera år haft Skäggdoppingpar som häckat i en vik. Grund, mycket Vass, Näckrosor och annat sjöväxande. På bygdemål har den kommit att kallas "Môsaviken".
Fram tills i år, hade de på tre år bara lyckats få fram 2 frisimmande ungar.
Bestämde mig för att följa dem, så gott jag kunde.
Vi har fåren gående i tre olika hagar nere vid sjön, så jag hade ärende mest varje dag.
Har fått passa på mellan regnskurarna.
Till boet hade jag c:a 60 meter, något tiotal meter närmare när de simmar.
Jag hade kunnat komma 25 meter närmare, men det kändes som att störa och båt var det inte tal om.
Panasonic FZ38 fick ge sitt allra bästa och resten är gjort i Photoshop Elements 7.
Honan har lagt sig i läge, men de blev störda, så parningen uteblev, då. Men beviserligen skedde det vid ett antal tillfällen, då varje enskilt ägg ska befruktas.
Bobygge. De hjälptes åt och det är svårt att se skillnad på könen. Båda deltar i ruvningen och barnuppfostran. Riktigt mänskliga!
Lite goa mot varandra, under den långa väntan på kläckningen. Den frisimmande kom med mat till den ruvande.
I 30 dagar ruvade de tills något hände...
Första ungen! Sitter på ryggen. Men jag har dåliga bilder från kvällen innan som visar första ungen, så de är nog två här.
Första födseln 11 juli.
De ger sig ut på kortare turer, trots flera ägg i boet. Ungarna tigger redan från sin skyddade position på förälderns rygg. Aldrig ungar på båda, utan alla satt på samma rygg. Såg tre som mest.
Första ungen i vattnet! 21 juli, kan slå på någon regnvädersdag.
Nu är de tre. Två i vattnet och en på ryggen. De har varit tre i vattnet, men en förolyckades tydligen, liksom en av de förstfödda, som blev en Gäddas kvällsmat. De hade alltså fem ägg som blev tre ungar. Bra gjort, klart över medel.
Alla har lämnat ryggen och simmar fritt, även om lillminstingen, som är märkbart mindre än de andra, eftersom den är 2 dagar yngre än nummer två, gärna vill tillbaka till ryggen.
Lillminstingen tycker inte om att ha blivit stor, vill gärna tillbaka upp på ryggen.
Nu börjar de simma ut på sjön, små turer.
Här är en av de sista bilderna jag har på dem från viken.
Den 11 augusti, en månad efter första födseln.
Morgonen efter var de borta. Ungarna har fått följa med ut på öppet vatten, kanske till mindre avätna vikar.
Det är bara att hoppas, att det går dem väl.
De känns nästan som vänner. Blev lite kompis med ungarna, som inte var lika skygga som föräldrarna.
De kom tillbaka 9 september!
Gick en runda ner till sjön, som jag brukar. Ute på sjön kommer ett par små figurer. Jag väntar, och vad får jag se?
Skäggdoppingarna, en vuxen och en unge. Ett lyckorus gick genom kroppen. Får se dem igen!
Ungen har växt till sig och börjat få vissa drag av en vuxen fågel.
Ett par dagar senare, var den andra förälderdär med ytterligare en unge. Då var de alltså två kvar. Två av fem.
De låg mycket och slappade i viken, av och till försökte sig någon av ungarna på att flyga. Mest liknade de kända bilderna av jas 39 Gripen!
De gav sig av, slutgiltigt får vi tro, den 5 oktober. Ungarna kunde flyga och såg nu nästan ut som vuxna fåglar. Lite randigt kvar på halsen.
Må det gå dem väl på vinteröppet vatten.
Under sommaren, så har behovet av en bättre kamera, ljusstarkare, högre ISO-känslighet och längre zoom.
Var hittar man denna goda karamell?
Jo, Panasonic har tagit fram en "monsterkamera" FZ 200, till ett överkomligt pris.
24-600 mm optisk zoom, med 4 gånger digital zoom där till, allt med fast bländare 2.8!
5-6 bilder/sekund med focusering mellan, annars 12-13 bilder/sek.!!!
Den kommer på posten vecka 36. Posten förresten? Jag får hämta den på ICA i Dalsjöfors.
En affär som inte överlevt utan posten, Konsum har kunderna.
De sista tre bilderna är tagna med FZ200:an.
En Nikon eller Canon, med samma kapacitet, skulle kostat mellan 50 och 75.000 kronor!
Panasonicen kostar 5.500!
Enda smolken, är macron. Bra men inte på långa vägar som ett riktigt macro.
Det får Photoshop klara.
Hoppas mina bilder från sommaren med Skäggdoppingarna kan vara till lyst för någon, det har det i alla fall avrit för mig.
