När livet är som bäst, på sjön.

Tre generationer homeo sapies och två hundar.

Gårdagen var en härlig vinterdag. Själv hade jag de vanliga fredagsplikterna, PRO-expeditionen, handla och äta på COOP, så vi var inte hemma förrän vid tvåtiden. Men då blev det en tur ut på sjön. Behövde inte komma många meter ut på isen förrän de första grannarna med barn, prövade på både pimpel-och angelfiske. Snett nordväst ut mot Sundholmen, stod tre generationer andra grannar. En skidåkare i blått passerade.
Vände man blicken norrut, mot Vedholmen(eller”Veahölmen” på lokal dialekt) så syntes en hel del folk ute. Man var inte nödbedd att stanna och prata i solskenet, så blev det också, men min avsikt var att gå över till ön med slottsruinen och fota lite. Bilderna från förra vintern följde med en kraschad dator till de sälla jaktmarkerna.
Alla spår runt och in i ruinen visade att jag befann mig på en populär utflyktsplats. Lite mer om den gamla Braheborgen vid ett annat tillfälle.

Tog Bollnäs på 10 poäng!(Vart är vi på väg?)

Sundholmens slottsruin har förstärkts. Den är populär, inte miunst bland barnen. Både våra barn och barnbarn har klättrat i den och fantiserat nere i gångarna om slottsspöken och annat.

Allting har ett slut. På väg hem. Inga tunga steg under fiskens tyngd, men mer kanske för att de just var så små.

Lady Mac Beth från Sjuntorp.

Lite dubbelkommando. Detta inlägg ligger även på Bloggplatsen.


I kväll åker vi till Göteborg och ska se Lady Mac Beth på operan.

Hade nog aldrig varit aktuellt om inte en tös från Sjuntorp spelat huvudrollen. Gitta Maria Sjöberg.

Hon växte upp vid Blaxtorpsvägen, precis som jag. Våra föräldrar umgicks, men då tyckte vi att Gitta och hennes storebror Henry, var småknartar som man inte kunde vara ihop med.

Gitta Maria har musik och sång i blodet.

Hennes mamma Zeni, eller Charlotta som hon kallades sen hon kom till Sverige, kom från judisk medelklass med såna intressen, i Polen.

Pappan Ture var mer åt buskishållet, men sjöng och spelade olika instrument med bravur.

Mamman kom till Sverige som 14-åring, med Wallenbergs vita bussar. Vägde inte mer än 32 kg, efter vistelse i Auswitch. Hennes berättelser därifrån var fasansfulla, bl.a. hade hon själv tvingats föra sina småsyskon till brännugnen.

Vid den tiden var det ofattbart för oss, mig och min bror, men senare har vi ju kunnat klä det i verklighetsskrud.

Ska bli kul att se och höra Gitta Maria, det är första gången jag ser henne live. Hon har ju hållt till ute i Europa och har ett fast engagemang på Köpenhamnsoperan.

På väg till Göteborg, köper vi en blombukett med hälsning från "Kjell på Kullen".


Det höll på att gå åt pipsvängen när vi skulle beställa biljetterna på Ticknet. Vi fick biljetter till den 8:de i stället för 16:de.

Hade avbeställningsskydd, som tur var, och tjejerna på operans kansli bytte snabbt och vi fick biljetterna till dagens föreställning på posten.

Får väl ta god tid på oss, för här är ett snöväder på väg in.

Det var ett tag sen...

Hade funderingar på att byta bloggplats, från bloggplatsen till blogger, men det kom av sig.
Nu är jag mest inne för att kolla om det fortfarande funkar.
Lägger in en bild också.
Det blir en Stenknäck från förra vintern. Hittills har de inte synts till, men de kanske kommer.
Intre heller Stärtmesen har varit synlig.
De är så fina när de kommer i en flock, de små ulltottarna.

Kommentera gärna, så jag får se om bloggen lever.

Den här bloggen är inte aktiv ännu, jag håller på att lära mig hur den funkar.
Men ändå är här en del besökare, enligt räknaren.
Men skicka gärna en kommentar, så jag ser att bloggen lever.
Tack, hemskt mycket tack, på förhand.

Kommentera gärna, så jag får se om bloggen lever.

Detta inlägg görs egentligen bara för att kolla hur en liten bild hamnar.
Får producera några rader, så det blir skarpt läge.
Morden i Sandhamn väntar, men det är 37 minuter kvar.
På torsdag kör vi till Skåne, Sätofta, med dotter, barnbarn och barnafader.
De ska fira jul där.
Hem på annandagen med annat färdmedel.
Redan på måndag är det dags för dottern att återvända en sista vecka till Crema utanför Milano.

Bilden föreställer dottern, för drygt 17 år sedan. Max är lite mer än nyfödd, men inte mycket.

Askanäsrunda i vinterlandskap.

Senast jag la in något, så var det bilder från Askanäsrundan.
Idag gick vi i ett helt annat landskap.
40-50 cm. snö och -10 grader.
Förra gången var det mogen höst.




Vi säger Askanäsrundan, men bilden visar en annan gård, Bodéns.
De är historiskt, inte såta vänner, började en gång i tiden att bygga väg från var sitt håll, så det är därför det blir en runda idag.