Det är henne väl unt.
Men jag drar till med en fredagsbild i alla fall.
Bördigt från en gård mellan Olofsbo och Glommen, i Halland.
Vi skev 70-tal, när jag fick några årsskott med fina sovande bladknoppar.
Hade läst om något som hette Okulera. Man satte in en bladknopp med lite bark på en årskvist på moderträdet. Moderträdet, var en grundstam, Kvitten, som växt till sig efter ett älgangrepp.
Det tog några år, innan det gav frukt. Jag satte in Göteborgs Diamant och Augustipäron också, för att pollineringen skulle säkras. Resten sköter insekterna.
Trädet är ett s.k. vartannatårsbärare. Ena året blir det inte mer än högst 50 Päron, året efter dignar det så man får kartgallra hårt.
Vi äter dem i oktober och någon månad framåt, men framför allt konserverer vi. I källaren står det mer än 10 år gamla burkar, lika goda som om de vore färska.
Lingonpäron, Ingefärspäron, Päron i Cognac och lite till.
Fotot är taget i morse och jag tog ett Päron för att kolla mognaden.
Bra smak och bruna kärnor! Det är tidigt med tankle på hur sommaren har varit. En del år får man vänta till en bit in i oktober.
Nu kan vi börja konservera och äta. Resten får hänga kvar på trädet så länge som möjligt, med fågelnät.
Frosten är inga problem.
Vad skulle då mitt eget tema kunna vara?
Skördetid, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar